Perro de Presa Mallorquin fakta, rasstandard, rasinformation
Historia
Ca de Bou, tjurhund, mastiffen från Mallorca. Över tre hundra år gammal, fast mesta delen av dagens ras är en rekonstruktion, och vissa anser det inte vara samma hund alls - de anser att Ca de Bou dog ut helt efter andra världskriget.
Rasen togs ursprungligen fram under 1700-talet för att vakta skepp och hamnar i Mallorca och Menorca, men har liksom andra mastiffer och bulldoggar ett betydligt äldre arv som stridshund, ända bak till gladiatorarenan på romarnas tid.
Kung James I gjorde år 1229 Balearerna (en ögrupp i Medelhavet, vars största ö är Mallorca) spanskt, och genom handeln som startade mellan öarna och fastlandet kom hundar av mastifftyp till Mallorca.
År 1713 tog engelsmännen över Balearerna, och det var troligen vid det här laget som namnet Ca de Bou (katalanska för bulldog, tjurhund) kom till.
Under engelsmännens regeringstid över Mallorca introducerade de "sporten" tjurhetsning till ön. Man tror att engelsmännen tog med sig bulldoggar och korsade dem med den inhemska vakt/jakt/vallhunden (som kan ha varit en blandning mellan Alano Español, Ca de Bestiar och Iberisk mastiff), medan andra tror att mallorkanska handelsmän tog Perro de Toro (spanska bulldoggar, släkt med Alanon) till ön för engelsmännens tjurhetsning.
Engelsmännen lämnade Mallorca år 1803, och efter sig lämnade de kvar "sporten" tjurhetsning. Den förbjöds i England 1835, men inte i Spanien förrän 1883 (och hundhetsning - hundkamp - var tillåtet i Spanien ända upp till år 1940).
Den första stamboken för rasen skapades 1923, och den första registreringen skedde 1928. Året därpå visades rasen för första gången på en utställning i Barcelona, och två år senare var rasen så vanlig att man skrev en rasstandard.
Men med förbudet av tjur- och hundhetsning, och på grund av andra raser som importerats till Mallorca, tappade allmänheten intresset för rasen, och efter andra världskriget ansågs den utdöd. Trots detta blev den, troligen av ett misstag, erkänd av FCI (Fédération Cynologique Internationale, den internationella kennelklubben under vilken SKK ingår) år 1964. Detta var underligt eftersom rasen som sagt ansågs utdöd.
Inte förrän på 1980-talet kom seriösa försök att återskapa rasen. Man hittade hundar på Mallorca som hade stora likheter med den gamla Ca de Bou, och korsade dem med bl.a. Ca de Bestiar, Perro de Toro och Engelsk bulldogg (vilken den gamla Ca de Bou ibland sägs vara ursprunget till).
Den första moderna individen av rasen var Tito, som tillsammans med sin brorsdotter Anastasia lade grunden för dagens Ca de Bou.
Temperament
Lugn och balanserad, trogen, tillgiven och med ett enastående mod. Det är några ord som använts för att beskriva temperamentet hos Ca de Bou.
Rasstandarden säger att den ska vara lugn och vänlig mot människor, trogen och tillgiven sin ägare, men den ska också kunna visa tapperhet och mod. Den anses "oöverträffad" som sällskaps- och vakthund (på engelska säger man istället oöverträffad som watch- and guard dog; watch dog är en hund som vaktar genom att skälla, guard dog är en hund som vaktar med sin kropp), och ska vara tillitsfull och självsäker.
Jag har sökt internet efter personer som kan mycket om rasen, och summerar här ord som ofta används för att beskriva temperamentet, så klandra mig inte om något låter motsägelsefullt.
Aldrig aggressiv, balanserad, bra med andra hundar, dominant, effektiv vakthund, "fanatisk trofasthet till sin ägare", frisk, glad, härdig, imponerande, lugn, lydig, positiv, självsäker, skarp, social, territoriell, tillgiven, trogen, tystlåten, underkastad sin ledare, varnar innan den angriper, vänlig mot både människor och hundar.
Användningsområden och aktivering
Ca de Bou är idag framförallt en sällskaps- och vakthund, men den används runt om i världen till olika saker. Ett exempel är Puerto Rico och Israel, där de används som polishundar och skyddshundar.
Enligt vissa raskännare så finns det praktiskt taget "inget" som en Ca de Bou inte kan göra, men till skillnad från de riktiga bruksraserna så kräver de det inte.
Missförstå mig inte, alla hundar behöver både fysisk och mental motion, men en hund av den här typen kräver till skillnad från bruksraserna inte att man ägnar sig åt en massa aktiviteter, men de ställer gärna upp på både det ena och det andra. Men jag tvivlar på att det är rasen man bör välja om man vill hamna högt upp i lydnadstävlingar, exempelvis.
Det är inte en särskilt motionskrävande ras, men den ska inte användas som promenadlimpa heller, vilket för övrigt gäller alla hundar. Lagom är bäst, kan man säga, vad gäller aktiveringen. De är inga arbetsnarkomaner, men absolut inga soffpotatisar heller.