Min hund uppför sig vedervärdigt med andra förare

Min kelpietik, 5 år, är inte rolig att lämna bort till hundvakt ens för några timmar. Är inte jag i närheten med mitt ledarskap så är hon som förbytt med annan förare. Drar i kopplet bara för att hon är på väg tillbaka till huset (ingen säger åt henne - det är OK tycker hon), skäller hej vilt på andra hundar (hon har hundmötesproblem annars också, men det går aldrig så långt som till skall), sätter sig inte på kommando (beter sig valpigt/spralligt och struntar i kommandot de första 2-3 gångerna det sägs).

Med mig (eller med hennes husse) är dessa beteenden totalförbjudna, och det finns verkligen inte att hon inte sätter sig första gången vi sagt "sitt". Så är hon uppfostrad.

Vad det gäller hundmöten och att hon helt tappar fattningen och skäller när hon går med någon annan än mig gör mig mest oroad. Inga utfall, hon blir helt enkelt stressad/orolig/ängslig när ledarskap inte finns där. Så hon tror att faror (hundar) lurar över allt och måste skrämmas bort. Säger ingen åt henne rejält/avbryter (tar tag i henne och visar att det är oacceptabelt), så blir hon med detta otroligt jobbig att gå med för hundvakt. Det är som att hon inte lyssnar på en "vanlig" tillsägelse eftersom hon är van vid mina ordentliga (?) korrigeringar. Skulle jag ignorera henne eller bara säga ett halvdant "nej" i hundmöten när jag ser att hon är på g att reagera, så skulle hon antagligen komma igång och skälla där med.

Vad kan man göra? Måste jag leta efter en helt ny hundvakt med ett stenhårt tydligt ledarskap? Är ju jättesynd att hon inte kan uppföra sig t.ex. med svärföräldrarna som har sommarstuga där hon älskar att vara. Jag har förklarat tydligt att hon absolut inte får komma en mm framåt om kopplet är spänt, men de vågar inte säga åt henne eller bli arga. Detta märker ju hon, hon gör som hon vill för att hon kan.

knivigt värre,kan man inte bara försöka lösa det för tillfället.jag menar hon kanske kan ha en halti,nosgrimma då dina svärföräldrar ska gå med henne hon är ju inte däe så ofta,och på deras land är hon väl lös på gården.de måste väl inte gå så många,långa prommisar då d har henne.

Halti på en kelpie som annars kan gå fint vid sidan utan koppel (iofs bara med mig/husse) känns bara så fel:S Men det är ju tydligt att hon "passar på" att dra när hon inte får något motstånd, alltså att den som håller i kopplet bara följer med med stäckt arm. När hon är hos svärföräldrarna bör hon ändå få gå minst en långpromenad om dagen, vilket de gärna gör. De verkar inte störas av att hon drar, men det är synd då hon verkligen KAN gå så fint vid sidan annars. Från dag 1 har hon uppfostrats att följa i slakt koppel, alltid gå vi sidan om inte frikommando givits. Antar att det bristande ledarskapet/konsekvensen hos svärisarna får henne att bli lite stressad och därmed gå fortare...